Vi är nog ganska många, som med viss oro i rösten, sagt att i Sverige har 9 av 10 kollektivavtal. Skälet till osäkerheten har, i alla fall för min del, berott på att arbetsmarknaden verkar ändra sig snabbt, medan kollektivavtalstäckningen varit påtagligt stabil. Under senare tid har helt nya branscher etablerat sig. Man ser gott om gig-jobbare på gatorna i Sveriges större städer. Tidigare arbeten i offentlig regi har istället blivit jobb i privat sektor. Det pågår en ständig och snabb omvandling av arbetsmarknaden. Kan det verkligen stämma att andelen med kollektivavtal förblivit nästan oförändrad?
Anders Kjellberg, som är Sveriges främsta expert inom området, har nämligen hävdat att kollektivavtalstäckningen bara rört sig marginellt upp och ned i närheten av 90 procent.
Sedan 2022 mäts kollektivavtalstäckningen på ett nytt sätt. Det har sedan ett antal år funnits EU-krav på att en variabel om kollektivavtal ska ingå i EU-statistiken. Det har nu verkställts genom en fråga till de arbetsgivare där vi inte redan har information om detta.
Resultatet från undersökningen hamnade väldigt nära Anders Kjellbergs senaste siffror. Närmare 88 procent av de anställda hade kollektivavtal 2022. Det nya sättet att mäta ger också bättre förutsättningar att analysera kollektivavtalstäckningen i olika grupper. Möjligheterna att göra det var sämre och mindre säker tidigare.
En första del av dessa analyser presenterades i Medlingsinstitutets årsrapport. Resultaten är tankeväckande. Det visar sig att yrkesgrupper med typiska LO-jobb i en överraskande hög utsträckning har kollektivavtal. I industri och transport ligger nivån på 95 procent. Bygg, service, försäljning och omsorg ligger inte långt efter med 90 procent. Trots att omvandlingen av arbetslivet varit stor, att en massa nya företag kommit till, har nivån fortsatt ligga på en riktigt hög nivå.
Tre företeelser är sannolikt viktiga för att förklara detta. LO-förbunden är snabba med att teckna kollektivavtal på nya arbetsplatser. Arbetsgivarorganisationerna är duktiga på att rekrytera nystartade företag. I många branscher sker dessutom en snabb konsolidering. Inom detaljhandeln, men också för hotell och restauranger är det mycket vanligare med kedjor istället för fristående företag. Inom offentligfinansierad privat verksamhet ser vi samma utveckling.
LO-förbunden har haft det utmanande att hålla uppe organisationsgraden. Färre arbetare är med i facket jämfört med några decennier tidigare. När det gäller kollektivavtalstäckningen verkar de emellertid inte ha tappat i någon större utsträckning – utvecklingen skulle faktiskt till och med kunna vara den motsatta.
Yrkesgruppen som har lägst kollektivavtalstäckning är den med fördjupad högskolekompetens. Där är täckningsgraden strax över 70 procent. Det är dessutom en snabbt växande grupp på den svenska arbetsmarknaden. De fackliga organisationer som organiserar tjänstemän och akademiker har imponerat vad gäller utvecklingen av organisationsgraden. Deras utmaning är den motsatta mot LO-förbundens, det är kollektivavtalstäckningen som är jämförelsevis låg.
Varslet mot Klarna, som ledde till att företaget gick med i Bankinstitutens arbetsgivarorganisation kan bli en början på något nytt. Det finns flera andra relativt stora företag som bara har tjänstemän anställda som inte har kollektivavtal.
Konflikten på Tesla (eller TM Sweden) är en mer unik företeelse. I den sektorn har i princip alla stora företag kollektivavtal. Har man LO-medlemmar anställda kommer krav på att teckna kollektivavtal snabbt. Det är så modellen i praktiken fungerar.
Medlingsinstitutets nya statistik ger nya och bättre möjligheter för oss att förstå oss på arbetsmarknaden. Dessutom visar den att den svenska modellen för att få till goda villkor på arbetsmarknaden fortfarande fungerar väl trots att vi har sett stora och snabba förändringar.
Irene Wennemo, Generaldirektör Medlingsinstitutet
Länkar:
Fler blogginlägg från Irene Wennemo
Nyhetsbrev:
Prenumerera på vårt månadsvisa nyhetsbrev. Fyll i din e-postadress nedan. Dina uppgifter används enbart till utskick av nyhetsbrevet.