”Allt ska räknas”

I flera decennier hade lönebildningen varit ett bekymmer i Sverige. 1970–1995 steg de nominella lönerna med drygt 8 procent per år medan löntagarnas köpkraft steg med en halv procent per år. I början av 1990-talet försvann cirka 500 000 jobbtillfällen. Olika regeringsinitiativ försökte vända utvecklingen utan att lyckas. En utredning tillsattes om så småningom kom en proposition om inrättandet av Medlingsinstitutet för att förbättra förutsättningarna för en väl fungerande lönebildning. Med något undantag möttes dock inte förslaget av klang och jubel från arbetsmarknadens parter.

– Det fanns en stor misstänksamhet mot detta initiativ – både på arbetsgivarsidan och bland facken. De var oroliga för att inrättandet av Medlingsinstitutet skulle innebära en ny statlig lönepolitik och där var erfarenheterna dåliga från tidigare decennier, konstaterar myndighetens första generaldirektör Anders Lindström.

Även han var skeptisk till en början – det var inte alls självklart att ta jobbet som generaldirektör för den nya myndigheten. Anders Lindström hade varit ordförande för Svenska sjöfolksförbundet och ledamot i LO:s styrelse i många år, men hade nu lämnat arbetsmarknadsfrågorna bakom sig och var sedan fyra år chef för Sjöfartsverket.

– Varför i hela världen jag, undrade jag när dåvarande näringsministern Björn Rosengren ringde mig och frågade om jag ville bli generaldirektör för Medlingsinstitutet. Från min fackliga tid var jag mest känd för att vara en som bråkade och var i ständiga konflikter. Jag har väl inte de meriterna? Jo, sa Björn Rosengren, då vet du precis hur man inte ska göra! Så jag lät mig rätt lätt övertalas, konstaterar Anders Lindström.

Ett nytt grepp introduceras: Allt ska räknas

Farhågorna om att Medlingsinstitutet skulle innebära en återgång till en statlig lönepolitik infriades inte.

– Min utgångspunkt var redan från start att det är arbetsmarknadens parter som själva bestämmer inom den ekonomiska ram om en väl fungerande lönebildning som man nogsamt skrev in i propositionen och sedan myndighetens instruktion. Det gäller ju fortfarande.

För att åstadkomma en väl fungerande lönebildning introducerade myndigheten ett nytt grepp som kom att kallas ”allt ska räknas”, berättar Anders Lindström.

– Med det menas att man inte bakvägen eller på annat sätt kan föra in saker i överenskommelsen som kostar utan att det räknas. Genomslaget för det tänkandet var stort och omedelbart och det tvingade fram ett annat förhandlande. Facken fick bekänna färg på ett annat sätt än de varit vana vid – åtminstone en del av förbunden. Det tvingade också fram ett mer seriöst arbete från parterna rörande deras lönestatistik så att de utgick från samma siffror när de skulle räkna. Att tvingas bli överens om vad saker och ting som man föreslår faktiskt kostar var väldigt nyttigt.

Samhällsekonomin blir överordnad arbetsfreden

Medlingsinstitutet hade fått ett bredare uppdrag än dess föregångare Statens förlikningsmannaexpedition.

– Medlingsinstitutet innebar ett totalt skifte i synen på medling. Under rätt många årtionden hade medlarnas uppgift varit att åstadkomma arbetsfred oberoende av vad det kostade. Med den lagstiftning som ligger till grund för myndigheten byter man helt fot och säger att samhällsekonomin är överordnad arbetsfreden. Och det är uttolkat så att det är den konkurrensutsatta sektorns löneökningstakt som får bestämma vad vi i Sverige har råd med, säger Anders Lindström.

Eftersom det synsättet var främmande för många av de som medlat åt föregångaren förlikningsmannaexpeditionen tog Anders Lindström hjälp av de tre seniora medlarna Claes Stråth, Benne Lantz och Rune Larsson.

– Jag knöt dem till myndigheten som senior advisors, vilket visade sig vara mycket lyckosamt! De vägde tungt på medlarträffarna och därmed kunde jag få genomslag för det som jag uppfattade att lagstiftaren ville. Det ska också sägas att detta inte heller var självklart för fack och arbetsgivare, framför allt inte för facken.

Ett brett förtroende

2006 presenterade en statlig utredning en utvärdering av myndighetens första år:

”Inför inrättandet av Medlingsinstitutet fanns farhågor om att det skulle inkräkta på partsautonomin eller rentav leda till statlig inkomstpolitik. Dessa farhågor har inte besannats. Tvärtom har det etablerats ett brett förtroende för institutets verksamhet och för medlarna, vars uppdrag i och med tillkomsten av Medlingsinstitutet har blivit mer komplicerat. De ska dels medla, dels verka för en väl fungerande lönebildning.”

Efter åren som generaldirektör har Anders Lindström medlat för myndighetens räkning och det ökade förtroendet är något som han tydligt märkt av också i den rollen.

– Jag tycker att myndigheten blivit mer och mer framgångsrik. Acceptansen och tilltron till Medlingsinstitutet har ökat och inte minst till Irene Wennemo som generaldirektör – det är en tungt vägande röst i debatten idag, säger han.

2025 fyller Medlingsinstitutet 25 år. Det uppmärksammar vi bland annat genom en serie intervjuer med tidigare generaldirektörer, medlare, representanter från fackförbund och arbetsgivarorganisationer mfl. Fler artiklar finns under relaterade länkar.

Nyhetsbrev:

Håll dig uppdaterad om lönebildning, medling och statistik om löner med Medlingsinstitutets nyhetsbrev. En gång i månaden, direkt i din inkorg.