Industriavtalet och Medlingsinstitutet kompletterar varandra

1995 års avtalsrörelse var stökig och den mest konflikttyngda avtalsrörelsen sedan 1980. Totalt förlorades över 600 000 arbetsdagar på svensk arbetsmarknad det året. Verkstadsindustrins förhandlingar kärvade. Arbetsgivarna ville sluta med centrala förhandlingar, facket utlyste en tre veckor lång övertidsblockad och medlare fick kallas in. När parterna till slut blev överens var det till ett högt pris – som så många gånger tidigare.

–I backspegeln kan man väl säga att arbetsmarknadens parter under många år inte tog det ansvar som krävdes. Det var ett jätteproblem som ingen tog tag i. Politikerna sa att nu har vi devalverat, nu får ni parter ta ert ansvar. Ja, sa parterna men fortsatte att teckna höga avtal som dessutom ofta blev dubbelt så höga på lokal nivå. Och under min tid som lokal fackordförande var jag också med och ställde till med detta elände, så jag är inte oskyldig.

Det säger Göran Johnsson, som var ordförande för Metall (idag IF Metall) 1993-2005.

”Låga löneökningar är vårt ansvar”

Embryot till Industriavtalet föddes året därpå under en resa till London med fackliga kollegor från det som idag är Sveriges Ingenjörer och Unionen.

– Vi drack whisky ur hotellets tandborstglas och konstaterade att vi inte kan fortsätta förhandla så här – det håller inte. Så vi började skissa på en ny förhandlingsordning för industrin. Vi var överens om att vi måste ha riktiga relationer med våra motparter och inte bara kring löner.  Konkurrenskraft, energi, kompetensförsörjning, utbildning och forskning var andra viktiga områden där vi behövde samarbeta.

Diskussionerna på hotellrummet i London mynnade ut i en debattartikel som skrevs under av åtta fackförbund, varav sex från LO, och publicerades i Dagens Nyheter.

– ”Låga löneökningar är vårt ansvar” var rubriken och den fick ett otroligt genomslag, konstaterar Göran Johnsson.

Meningarna bland arbetsgivarna var till en början delade men de svarade senare på samma debattsida att de var positiva och redo att inleda förhandlingar.  Ett drygt halvår senare, i början av 1997, undertecknades Industriavtalet.

– Ibland är det först vid en kris som det går att göra saker. Vi kan ju inte ta åt oss hela äran för industrikrisen i början av 90-talet. Om jag hade blivit förbundsordförande tio år tidigare är det inte säkert att jag mäktat med att gå i spetsen för ett industriavtal, det var en helt annan miljö då.

Sedan 1998 års avtalsrörelse har industrins avtal bestämt löneökningstakten för hela arbetsmarknaden. Det är en ordning som varit gynnsam för svenskarnas köpkraft – fram till 2023 ökade reallönerna med ca 40 procent. Detta kan jämföras med perioden 1970-1995 då de reala löneökningarna i snitt var 0,5 procent per år. Ändå utmanas Industriavtalets normgivande roll från tid till annan.

– Emellanåt hörs kritiska röster, men faktum är att ingen har kunnat presentera något hållbart alternativ till Industriavtalet. Vi har i Sverige inte något annat vapen än en konkurrenskraftig export om vi ska ha välstånd och en generell välfärd. Då måste faktiskt industrin vara normerande i lönebildningen.

Industriavtalet normerar och Medlingsinstitutet följer efter

Inför Medlingsinstitutets bildande år 2000 ledde frågan om vad som skulle ingå i myndighetens befogenheter till en intern strid bland LO-förbunden.

– De enda som egentligen ville ha Medlingsinstitutet var LO som ville ha ett institut med muskler som ett sätt för förbundet att få tillbaka den centrala makten. De ville också att Industriavtalet skulle hamna under myndigheten. Aldrig, sa vi inom industrin. LO pressade på Socialdemokraterna och jag talade först med statssekreteraren och sedan med ansvarig minister och sa att nu får ni välja sida och det kommer att gå käpprakt åt helvete om ni inte ställer upp för industrin, minns Göran Johnsson.

Det tog skruv. I propositionen som föregick myndighetens bildande skrevs det in att parter med förhandlingsordningsavtal, likt Industriavtalet, skulle undantas från den nya myndighetens medlingsinsatser.

– Sedan blev Medlingsinstitutet den institution som faktiskt skulle se till att industrin blev normerande. Utan Medlingsinstitutet hade inte industrin blivit normerande. Industriavtalet normerar och Medlingsinstitutet följer efter. Det blev en väldigt bra ordning där vi fick reallöneökningar, vi bevarade industrins konkurrenskraft och vi fick långa avtal och det i tid. När man tänker efter är det helt otroligt hur Industriavtalet och Medlingsinstitutet kompletterar varandra – det blir om inte fem poäng av fem möjliga så åtminstone 4,95 från mig!

2025 fyller Medlingsinstitutet 25 år. Det uppmärksammar vi bland annat genom en serie intervjuer med tidigare generaldirektörer, medlare, representanter från fackförbund och arbetsgivarorganisationer mfl. Fler artiklar finns under relaterade länkar.

Nyhetsbrev:

Håll dig uppdaterad om lönebildning, medling och statistik om löner med Medlingsinstitutets nyhetsbrev. En gång i månaden, direkt i din inkorg.