På grund av pandemins effekter är det en påtaglig dämpning av löneökningstakten jämfört med det första kvartalet 2020. Då ökade lönerna med i genomsnitt 2,9 procent.
– Den låga löneutvecklingen som inleddes i och med april är främst en indirekt effekt av covid-19-krisen, eftersom den årliga lönerevision som normalt skulle ha ägt rum för en stor andel av de anställda uteblev. På grund av pandemin valde parterna att skjuta på slutförhandlingarna om nya löner och andra villkor och det är framförallt detta som syns i statistiken, säger Petter Hällberg, ekonom på Medlingsinstitutet.
– Innan parterna är klara med avtalsförhandlingarna, som återupptas i dagarna, vet vi inte om de avtalsmässiga lönerna från april och framåt kommer att justeras upp retroaktivt. Dessutom är det svårt att överblicka konsekvenserna inom avtalsområden med helt lokal lönebildning. Detta bidrar sammantaget till en osäkerhet om den slutliga löneökningstakten under det andra och tredje kvartalet.
I hela ekonomin, liksom i enbart näringslivet uppgick löneökningstakten i juli till 1,2 procent enligt preliminära siffror. Motsvarande siffra var 1,1 procent i offentlig sektor. Lönerna väntas fortsätta öka långsamt under resten av det tredje kvartalet, då de flesta på arbetsmarknaden skulle ha berörts av vårens lönerevisioner som skjutits på framtiden.
I samband med krisen har avtal om korttidsarbete slutits för ett stort antal anställda. Det gör att den totala månadsinkomsten minskar för de löntagare som omfattas, men eftersom arbetstiden minskas betydligt mer än månadslönen ökar samtidigt lönen per arbetad timme kraftigt. Medlingsinstitutet håller dock dessa tillfälliga effekter på timlönen utanför konjunkturlönestatistiken.
Medlingsinstitutet använder normalt en statistisk modell för att skatta det definitiva utfallet av löneökningarna. Till följd av pandemin går denna modell inte att tillämpa från och med april 2020.
Petter Hällberg
Nationalekonom
Fråga mig om lonestatistiken