I Sverige och i de flesta andra västländer beaktas i huvudsak löner eller arbetskostnader utslaget per timme i ekonomiska analyser. I europeiska sammanhang brukar ofta löneutvecklingen mätas i hur snabbt utbetalda löner per anställd stiger.[1] Det är emellertid ett mått som påverkas av två faktorer samtidigt: hur mycket lönen ökar per arbetad timme, men även hur medelarbetstiden förändras.
När det gäller lönen per anställd ökade den snabbt under 2022 i euroområdet, med över 4 procent jämfört med 2021 (se diagram 1). Detta beror till stor del på att medelarbetstiden steg snabbt under samma period. Ungefär 40 procent av ökningen i lön per anställd berodde på tilltagande medelarbetstid, medan resterande 60 procent bestod av stigande timlön.
Diagram 1 Arbetskostnad per timme och anställd samt medelarbetstid i euroområdet
Årlig procentuell förändring
Utvecklingen av arbetskostnaderna under pandemiåret 2020 och framåt är komplicerad till följd av att kontaktnära branscher stängde och öppnade upp i omgångar.[2] Den snabba uppgången i arbetskostnaden per anställd under 2021 och 2022 är i hög grad en följd av återgången till normala konsumtionsmönster i euroområdet. Speciellt inom servicesektorn har medelarbetstiden stigit efter den kraftiga nedgången 2020.
I Sverige ökade inte medelarbetstiden på samma sätt som i euroområdet under 2022, utan ökningen skedde redan året innan. Det bidrog till att arbetskostnaden per anställd steg i en långsammare takt under 2022 än under 2021 (se diagram 2).
Diagram 2 Arbetskostnad per timme och anställd samt medelarbetstid i Sverige
Årlig procentuell förändring
Fallet i arbetad tid per anställd var betydligt djupare i euroområdet än i Sverige (se diagram 3). Sammantaget har detta i hög grad bidragit till att arbetskostnaden per anställd ökat jämförelsevis snabbt i euroområdet 2021-2022.
Diagram 3 Arbetade timmar per anställd
Index, 2019 = 100
Kommentar: lön per anställd eller per timme?
Från ett efterfrågeperspektiv kan det vara ändamålsenligt att analysera löneutvecklingen per anställd; såväl högre lön per timme som ökad arbetstid kan vara tecken på ett högt arbetsmarknadstryck. Det är även ett mått som ligger närmare hushållens reella inkomster jämfört med om enbart lönen per timme beaktas.
Men nackdelen med att mäta lön per anställd är att det ibland har mindre relevans för den underliggande löneutvecklingen. Normalt förändras inte medelarbetstiden särskilt mycket bland de anställda och utvecklingen för löner utslaget per anställda kan ibland skilja sig marginellt från löner utslaget per arbetad timme. Under vissa perioder, som de senaste åren med pandemi och ekonomisk turbulens, ökar behovet av att särskilja mellan priset på arbete (lönen) och medelarbetstiden.
I Sverige och de flesta andra västländer beaktas i huvudsak löner eller arbetskostnader utslaget per arbetad timme i ekonomiska analyser. För euroområdet och Tyskland har det historiskt varit statistiska problem med att mäta arbetade timmar tillfredsställande, vilket ledde till att arbetskostnad per anställd blev det huvudsakliga lönemåttet.
Löner per arbetad timme är ett mer renodlat mått för själva priset på den verkliga arbetsinsatsen. Det är en svårare statistisk uppgift att koppla utbetald lön till antalet arbetade timmar än till antalet anställda. Men för att analysera den underliggande löneutvecklingen i ekonomin talar mycket för att lönen per timme är mer ändamålsenlig än lönen per anställd.
[1] Europeiska centralbanken och Bundesbank analyserar och lyfter i hög grad ”kompensation per anställd” som huvudsakligt mått på löner. Med det menas totala arbetskostnader inklusive förmåner, bonus och skatter utslaget per anställd.
[2] Det viktigaste var att korttidsarbete medförde att lönen per anställd minskade mer eller mindre marginellt, samtidigt som de arbetade timmarna föll drastiskt. Det ökade timlönen och sänkte medelarbetstiden kraftigt 2020 medan motsatt förändring skedde under 2021, då korttidsarbete inte längre var lika aktuellt.
Länkar:
Prenumerera på Medlingsinstitutets månadsvisa nyhetsbrev (via Get a Newsletter)