Svenskarna verkar tycka allt bättre om EU. Den valundersökning som presenterades i samband med EU-valet i söndags talade sitt tydliga språk. I nästan alla partier var det en tydlig dominans för en positiv grundinställning till EU. Men vi är inte översvallande. Ganska positiv, det är den absolut vanligaste inställningen. Fördelningen inom varje parti när det gäller inställningen till EU – från de mycket positiva till de mycket negativa – är i princip identisk. Det finns två undantag, i Liberalerna finns några fler riktiga entusiaster och i Sverigedemokraterna är de mer negativa.
Det finns i dag en bred mittfåra i politiken vad gäller synen på EU. De allra flesta, både partier och medborgare, är ganska positiva, vill inte lämna EU och är svagt negativa till att utveckla ett Europas förenta stater. Trettio år efter den politiskt upprivande folkomröstningen om EU har vi vant oss vid unionens existens. Det verkar framstå som lika apart att plädera för en Swexit som att gå till val på att man älskar EU mest.
De flesta som har röstat verkar tycka att EU har en viktig roll att fylla när det gäller vissa frågor. Klimatpolitiken och stödet till Ukraina är bra exempel på sådana. De flesta anser säkert också att EU i andra frågor borde visa större förståelse för nationella särdrag och inte försöka ändra sådant som fungerar bra.
Vi som håller på med arbetsmarknadsfrågor känner igen oss i det sistnämnda. Aptiten på att reglera arbetsmarknaden på ett sätt som passar illa med till exempel de nordiska arbetsmarknadsmodellerna har varit stor under de två senaste kommissionerna. Trots att det blåst högervindar i flera stora europeiska länder finns en del som pekar på att denna reformiver inte kommer att avta. Den stora kristdemokratiska partigruppen i parlamentet kommer i många frågor antagligen välja att samarbeta med socialdemokrater och liberaler. Och i ett sådant samarbete kommer arbetsmarknadsfrågorna vara med. Kanske inte lika mycket som under de gångna åren, men tillräckligt mycket för att göra det besvärligt för oss i Sverige.
Det kommande halvåret innan den nya kommissionen kommer på plats kommer vara viktigt. Inget pekar mot att Sverige kommer undan utfästelser som hamnar på tvärs med vår arbetsmarknadsmodell. Sverige kommer på olika sätt få förklara och försvara det som är avgörande komponenter i en arbetsmarknadsmodell som mer bygger på avtal mellan jämnstarka parter och mindre på lagstiftade individuella rättigheter.
Det man önskar är att de politiska partierna tog med sig från detta val är att uppslutningen är stor för ett medlemskap. Men Sverige blir ingen tung aktör genom att ihärdigt säga nej till allt som inte passar. Om Sverige ska få ett större genomslag för sina positioner i förhandlingarna behöver regeringen och oppositionen jobba bättre ihop och ha en bättre samverkan med arbetsmarknadens parter när det gäller arbetsmarknadsfrågorna. Man blir ingen tung aktör genom att gå in i förhandlingar med ett obefintligt förhandlingsmandat. Så har det tyvärr sett ut många gånger.
Svenska folket verkar moget för en ny hållning till EU-medlemskapet. Nu är det dags för de politiska partierna att anpassa sig till den nya verkligheten.
Irene Wennemo, Generaldirektör Medlingsinstitutet
Länkar:
Fler blogginlägg från Irene Wennemo
Nyhetsbrev:
Prenumerera på vårt månadsvisa nyhetsbrev. Fyll i din e-postadress nedan. Dina uppgifter används enbart till utskick av nyhetsbrevet.