De årliga arbetskostnadsökningarna som avtalas i industrins kollektivavtal, det så kallade märket, påverkar löneökningarna på hela arbetsmarknaden. Förutom att stärka konkurrenskraften och säkerställa hög sysselsättning, är ett av målen med Industriavtalet att löneökningarna ska leda till långsiktiga reallöneökningar.
Det nuvarande märket är fortfarande i kraft, men vi kan redan nu analysera hur reallönerna har utvecklats hittills, i jämförelse med tidigare avtalsperioder under 2000-talet.
Starkaste reallöneutveckling hittills under 2000-talet, bortsett från ränteeffekter
Det nuvarande kostnadsmärket inom industrin baseras på kollektivavtal som sträcker sig över två år, från april 2023 till mars 2025. Lönestatistik finns tillgänglig för de första 15 månaderna av avtalsperiodens totalt 24 månader. Med nio månader kvar har kombinationen av högre löneökningstakt och snabbt fallande inflation lett till en kraftigare reallöneökning än vid motsvarande tidpunkt under tidigare avtalsperioder på 2000-talet (se diagram 1). Reallöneutvecklingen under denna avtalsperiod skiljer sig markant från perioden april 2000 till mars 2023. Denna period kännetecknades av uppskjutna avtal, ett kostnadsmärke anpassat till de låga inflationsförväntningarna i början av pandemin och en kraftig global inflationsuppgång som efterhand pressade ner reallönerna avsevärt. Efter tre år var reallönerna 7,6 procent lägre.
Källor: Medlingsinstitutet och SCB.
I och med den stigande inflationen steg därutöver räntorna snabbt, vilket påverkade köpkraften negativt för alla med bostadslån. När reallöner mäts utan att beakta boräntekostnader, utesluts en viktig faktor för ungefär hälften av löntagarna. Samtidigt ger reallöneutvecklingen utan ränteeffekter en bild av köpkraften som gäller hela löntagarkollektivet, eftersom alla konsumerar varor och tjänster medan inte alla lånefinansierar sin bostad. Nedan följer en analys av utvecklingen inklusive effekterna av de förändrade räntorna.
Höjda räntor halverar reallöneökningen
Om man inkluderar boräntekostnader i inflationen, det vill säga använder KPI, blir reallönerna starkt påverkade när räntorna förändras. Under flera år sjönk räntorna, vilket ledde till att reallönerna ökade med över 6 procent under flera treåriga avtalsperioder. Vid slutet av den senaste avtalsperioden inom industrin hade reallönen dock sjunkit med nästan 10 procent jämfört med mars 2020, då det förra industrimärket upphörde att gälla (se diagram 2).
Räntorna i Sverige har fortsatt att stiga i början av den nuvarande avtalsperioden inom industrin, med start i april 2023. Trots detta har reallönerna, beräknat med KPI, ökat med 1,9 procent efter 15 månader med det nuvarande industrimärket. Ökningen är därmed hälften av reallöneökningen på 3,8 procent när boräntekostnaderna exkluderas. Detta innebar att köpkraften, då den beräknas med hela KPI, därmed ökade snabbare under exempelvis avtalsperioderna som startade 2004 och 2013, jämfört med den nuvarande perioden. Under flera tidigare avtalsperioder blev inflationen lägre än förväntat. Det förstärkte löntagarnas köpkraften dubbelt genom både dämpade prisökningar och lägre räntor.
Källor: Medlingsinstitutet och SCB.
Dokument:
Löneutvecklingen i Sverige t.o.m. juni 2024 (pdf, 1mb)
Länkar:
Nyhetsbrev:
Prenumerera på vårt månadsvisa nyhetsbrev. Fyll i din e-postadress nedan. Dina uppgifter används enbart till utskick av nyhetsbrevet.