År 2014 betraktades i förväg som ett ”mellanår” på arbetsmarknaden med förhållandevis få avtal som löpte ut. Inte desto mindre uppstod redan före sommaren två uppmärksammade tvister: en i byggsektorn (som blåstes av i sista ögonblicket innan stridsåtgärderna hann bryta ut) och en som gällde spårtrafiken.
Ingen av tvisterna handlade i första hand om lönenivåer. Tvisterna gällde i stället inflytandefrågor. Det är en trend som blivit mer tydlig med tiden. Med en stark ställning för den internationellt konkurrensutsatta sektorns normerande roll i lönebildningen har ofta andra frågor än lönenivåer kommit i centrum för kollektivavtalsförhandlingarna.
I årets rapport beskrivs hur i stort sett hela arbetsmarknaden påverkas. Antingen direkt genom förhandlingsordningsavtal eller indirekt genom deras spridningseffekter och genom samordning eller samverkan. I Medlingsinstitutets instruktion står det att en av uppgifterna är att ”tillvarata och upprätthålla den samsyn som finns på arbetsmarknaden om den konkurrensutsatta sektorns lönenormerande roll”. Normeringens genomslag måste betraktas som ett tydligt tecken på att en sådan samsyn råder.
En fråga som blev aktuell under året var statens inblandning i förhållandet mellan arbetsmarknadens parter – lärarlönerna var ett tydligt exempel. Diskussionerna startade före valet och den nya regeringen lovade sedan att tillföra tre miljarder kronor till avtalsrörelsen 2016. Om det kommer att innebära kompensationskrav från andra håll återstår att se, men man kan ana att fler grupper än lärarna anser sig felavlönade – det gäller inte bara grupper med svag löneutveckling.
En närbesläktad fråga är den om löneskillnaden mellan kvinnor och män. Det är viktigt att parterna inför nästa avtalsrörelse söker ett svar på hur den frågan ska tacklas. Medlingsinstitutet har också i regleringsbrevet för år 2015 fått nya uppdrag på jämställdhetsområdet.